lördag 8 december 2012

Att fostra Nobelsnillen - vad menar vi med att fostra?

Dagens Nyheter skriver idag att Bronx High School of Science i New York är den gymnasieskola i världen som har fostrat flest Nobelpristagare.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/har-gick-8-nobelpristagare

"Fostrat", tänker jag, här används detta kontroversiella ord som jag har grubblat så mycket över. Jag bläddrar mig fram till artikeln i hopp om att få läsa vad det är de gör när de fostrar. Det står det tyvärr inte så mycket om, men en avgångselev berättar att hon har jobbat hårt och att hennes intresse för naturvetenskap väcktes när hon bodde på landet och ständigt var ute i naturen och "badade i skit och lera".

Ordet "fostra" verkar här användas synonymt med "utbilda". Det är sympatiskt. Tittar man i ordboken (Norstedts) står där "fortlöpande påverka (barn) i riktning mot större mognad och önskvärt socialt beteende" - också sympatiskt.

Jag tänker på alla lärare jag träffar i undervisningssammanhang - som de kämpar med fostran! Till råga på allt är det många som säger sig få dåligt samvete när de fostrar, som om de gjorde något fel. Det är inte rimligt att en lärare som vill hålla ordning för att kunna undervisa ska behöva få dåligt samvete.

Kanske vi pratar för lite med varandra om vad fostran egentligen innebär? Om det finns vuxna som vid ordet "fostran" associerar till läraren Caligula i filmen Hets, tänker jag att det kanske är dags att vi pedagoger tar tillbaka kontrollen över begreppet. Naturligtvis handlar inte fostran i en modern skola om skrämsel och förtryck.

Fostran i skolan kanske kan definieras som undervisning för det mellanmänskliga umgänget? För att eleverna ska lära sig att leva tillsammans med andra utan att skada? För att de ska lära sig att tänka, känna och handla demokratiskt? För att de som vuxna ska slippa bli ihågkomna för elakheter som de ägnade sig åt när de var barn och inte förstod konsekvenserna av?

Visst är det onödigt att ett ord med så vacker innebörd ska behöva vara så komplicerat? När jag skrev boken Ordning i klassen grubblade jag mycket över undertiteln - om fostran, arbetsro och trivsel - eftersom jag var rädd att ordet skulle kunna misstolkas. Men jag tror att det är dags att vi som är lärare återtar begreppet och ger det vår pedagogiska, professionella innebörd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar