I jobbet träffar jag många lärare, skolledare, elever och servicepersonal och jag får höra mycket om människors erfarenheter och åsikter. Många upplever skolan som en bullrig och stressande plats. Det gäller inte bara personalen utan också eleverna, särskilt när de har lämnat skolan och ser tillbaka.
Jag är gymnasielärare själv och observerar och handleder många gymnasielärare. Det är få ämneslärare som i sin utbildning har fått lära sig tekniker för att skapa lugn och koncentration i klassrummet. De flesta lärare får lära sig själva genom att testa sig fram, vilket inte alltid är så lätt eftersom eleverna också testar - läraren. Därför finns det också lärare som tappar tron på att studiero är möjligt att uppnå och som tillgriper nödlösningar. Läs t.ex. vad Linnéa, frisöraspirant, berättar här om sina lektioner i engelska på högstadiet.
Ibland säger lärare på gymnasiet att eleverna vägrar att hålla muntliga presentationer därför att de inte vågar. Lärarna måste då hitta andra lösningar, t.ex. brukar de elever som inte vågar ställa sig inför klassen få redovisa ensamma inför läraren i ett grupprum. Rädslan brukar vara en följd av dåliga erfarenheter. Många elever får ta emot sårande kommentarer från klasskamrater om de utmärker sig på något sätt i undervisningen. Det måste man som lärare ta itu med och inte kapitulera inför.
Det är naturligtvis viktigt att eleverna i skolan får lära sig att tala på ett begripligt och intressant sätt inför en grupp. Lika viktigt är det att eleverna får lära sig hur man beter sig som en god lyssnare och det finns bra pedagogiska övningstekniker för båda rollerna. Men man ska inte tro att eleverna inte vet hur de ska göra egentligen. Långt innan de fått känna på de nedsättande kommentarerna vågade de framträda och kunde de lyssna på ett respektfullt sätt. Läs pedagogen Kerstin Aldéns inspirerande redogörelser för hur hon och några kolleger på Stretereds förskola arbetade i småbarnsgruppen. Samlingarna brukade avslutas med att pedagogen ställde fram en stol i ringen och erbjöd den som ville att sätta sig på den och sjunga en sång för de övriga. Det var ett populärt inslag bland barnen när de alltså var mellan tre och fem år gamla.
Kerstin Aldén berättar också hur hon och kollegerna arbetade för att träna tystnad och lyssnande med dessa små barn. Den berättelsen finns här - läs och inspireras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar