Semiplugga och sköta sociala kontakterna samtidigt

En gymnasielärare skrev:

Så skönt att få stöd för att man kämpar med ordning, lugn och ro och fokus på arbetsuppgiften vi (elever och lärare) är där för att utföra. Tänk så många elever som tror att det fungerar att "semiplugga", d v s jobba med skolarbete och sköta sina ständigt pågående sociala kontakter samtidigt. Och tänk att vi tillåter detta!

Just det. Och för att ytterligare stötta alla kämpande lärare vill jag säga: det finns inget som säger att vi behöver tillåta eleverna att hålla på med privata ärenden under lektionerna. Vi har allt stöd vi behöver i modern forskning - lärarens ledning av arbetet är A och O för att eleverna ska lyckas. Alltså: det är läraren som är ledaren i klassrummet, det är läraren som har ansvaret för att arbetet bedrivs på ett för elevernas lärande optimalt sätt och det är läraren som ansvarar för förutsättningarna som råder för skolarbetet.

Skollagen med sin skrivning om studiero utgör också ett stöd för lärarna. Studiero betyder att eleverna ska ägna sig åt studier i lugn och ro, inte att de ska syssla med annat. 


Den lärare som vill hämta kraft kan också läsa vad Skolinspektionen skriver i sina rapporter av olika slag. I sammanställningen av forskningsresultat "Framgång i undervisningen" framhålls vikten av ledarskapet: "... framgångsrika lärare [är] tveklöst ledare i klassrummet. De skapar struktur och röd tråd i arbetet och de kan tydliggöra för eleverna både vilka mål man arbetar mot, och vilka ansträngningar som krävs för att nå målen. Framgångsrika lärare motiverar också eleverna, genom att ha höga förväntningar på dem och samtidigt koppla undervisningen till elevernas erfarenheter. Resultatet blir en undervisningsmiljö som stödjer och strukturerar elevens lärande. En miljö där läraren leder eleven i kunskapsutvecklingen, gör eleven delaktig och utmanar och stimulerar genom att variera undervisningen och sätta mål och förväntningar lite bortom elevens kunskapshorisont."


I rapporten om granskningen 2011 skriver Skolinspektionen att "det finns lärare som inte förväntar sig någon drivkraft hos eleverna" och framhåller att det får allvarliga konsekvenser för elevernas resultat. 

Jag tycker nog att vi har ett gott stöd för vår roll som elevernas arbetsledare. Sedan är det en annan sak att eleverna utmanar vårt ledarskap - det ligger ju liksom i sakens natur. Det är tröttsamt och sliter hårt på lärarna. Därför är det också så himla viktigt att lärarna själva har en bra miljö, med stöttande kollegor och skolledning. I annat fall får de svårt att orka med jobbet.

Tack, alla ni som kom till Borlänge och "ska man serva så?"

En del av er hade verkligen åkt långväga - 25 mil enkel väg - för att vara med. Först hade ni jobbat med eleverna hela dagen, sedan reste ni långt för att lyssna på en föreläsning - imponerande! Tack till er alla för en trevlig kväll och tack för alla vänliga utvärderingar!

En fråga kom upp med anledning av det där med att inte låta elever slösa bort dyrbar provtid på att gå och leta efter sudd och penna. Naturligtvis kan man se på situationen ur olika perspektiv och det finns inget rätt eller fel. Det viktiga tror jag är att försöka tänka sig in i hur eleven uppfattar ens ståndpunkt. Om man skickar iväg en elev att leta upp ett sudd för att han ska kunna göra sitt prov och säger att eleven inte får komma tillbaka utan sudd, begriper naturligtvis eleven vad det är läraren vill att han ska lära sig. Men jag tror också att man får räkna med att eleven tycker att läraren är hård. Om det dessutom tar tid innan eleven får tag på ett sudd så att minuterna rinner iväg, finns det risk att eleven kommer att tycka att läraren är taskig som inte bryr sig om att han slösar bort dyrbar tid. Det kommer också en del av de andra eleverna i klassen att tycka, eftersom de har sin främsta lojalitet med kamraten.

Om läraren gör tvärt om och säger ifrån att han inte vill veta av att någon dyrbar provtid slösas bort på att leta efter borttappade suddgummin och inte heller att elever sitter och stör sina provskrivande kompisar genom att låna, får eleverna ett tydligt budskap om hur viktigt arbetet är. Eleverna lär sig att läraren är angelägen om att de ska lyckas och uppfattar läraren som hygglig. Att läraren tycker att de ska ta med sig sudd till ett prov begriper de också med den här policyn. Och skulle man misstänka att de inte fattar, kan man bara säga det: "Jag vill att ni ska ta med er ett suddgummi, begriper ni väl! Men när ni nu inte har det och vi har så här viktiga saker för oss, ska ni låna av mig, inte av kompisar. Ingen får störas mitt i ett prov!"

Så tycker jag, men jag välkomnar inlägg med andra åsikter!

Fostran, ledning, hjälp, råd - och "jag vill att du tar ner dina fötter!"

Tack, alla ni som kom till föreläsningen i Stockholm på tisdagskvällen! Jätteroligt att träffa er alla! Och tack för alla vänliga kommentarer i utvärderingarna! Jag lägger dem i mitt hjärta.

Vi diskuterade det lite besvärliga ordet fostran och en av er sa att det är svårt att återge ett ord dess neutrala eller positiva betydelse när det en gång har blivit förknippat med något som uppfattats som negativt. Så är det förstås. Det svåra är att koppla ett nytt begrepp till de associationer man önskar. Leda, ledning och ledare är bra ersättningsord för fostra, fostran och fostrare, tycker jag själv.

Ett problem kan vara att det kan kännas pretentiöst att betrakta sig som ledare i skolan. Att fostra barn och ungdomar är däremot varje vuxens ansvar och därmed mindre anspråksfullt och lättare att använda. Jag fick ett så trevligt exempel på det igår när jag satt på bussen på väg till Tyresö: en ung kille la upp fötterna med skor på på sätet mittemot, varvid en dam som satt på andra sidan mittgången bad honom att ta ner dem med motiveringen att han smutsade ner. Han tog omedelbart ner sina fötter, enkelt och utan kommentar. Precis så ska det gå till - föredömligt!

Jag tror att det är viktigt att alla skolans personalkategorier känner sig inkluderade eftersom alla måste kunna hjälpas åt med ledningen/fostran av eleverna. Om alla ska känna sig tilltalade, får vi inte krångla till det hela mer än vad som är absolut nödvändigt.

Som jag sa i föreläsningen tror jag däremot att ordet värdegrundsarbete har varit olyckligt på grund av att det varken säger vad det handlar om eller vem det är som ska utföra det arbetet. Någon värdegrundsarbetare finns ju inte.Dessutom låter det som om det vore något särskilt arbete, något som ligger utanför det övriga, vanliga arbetet. Så har det ju också blivit: Skolinspektionen konstaterar gång på gång att det är ett problem att värdegrundsarbetet inte har någon koppling till den vardag som eleverna lever i. Dvs. att någon fostran inte märks, ur elevernas perspektiv.

Nästa föreläsning i Stockholm blir den 3 september och i vecka 43.