onsdag 18 september 2013

Ledarartikeln i GP

GP:s ledarskribent Maria Haldesten medverkade under en heldagskurs som jag hade förra måndagen på Elof Lindälvs Gymnasium i Kungsbacka. Det hon skrev kan läsas här http://www.lectura.se/index.php/medier/77-lecturaartiklar/media/121-september2013.

Artikeln handlar främst om lärarnas ledning av elevernas sociala utveckling, vilket ju är högaktuellt just nu efter turerna med Lundsberg.

måndag 27 maj 2013

Semiplugga och sköta sociala kontakterna samtidigt

En gymnasielärare skrev:

Så skönt att få stöd för att man kämpar med ordning, lugn och ro och fokus på arbetsuppgiften vi (elever och lärare) är där för att utföra. Tänk så många elever som tror att det fungerar att "semiplugga", d v s jobba med skolarbete och sköta sina ständigt pågående sociala kontakter samtidigt. Och tänk att vi tillåter detta!

Just det. Och för att ytterligare stötta alla kämpande lärare vill jag säga: det finns inget som säger att vi behöver tillåta eleverna att hålla på med privata ärenden under lektionerna. Vi har allt stöd vi behöver i modern forskning - lärarens ledning av arbetet är A och O för att eleverna ska lyckas. Alltså: det är läraren som är ledaren i klassrummet, det är läraren som har ansvaret för att arbetet bedrivs på ett för elevernas lärande optimalt sätt och det är läraren som ansvarar för förutsättningarna som råder för skolarbetet.

Skollagen med sin skrivning om studiero utgör också ett stöd för lärarna. Studiero betyder att eleverna ska ägna sig åt studier i lugn och ro, inte att de ska syssla med annat. 


Den lärare som vill hämta kraft kan också läsa vad Skolinspektionen skriver i sina rapporter av olika slag. I sammanställningen av forskningsresultat "Framgång i undervisningen" framhålls vikten av ledarskapet: "... framgångsrika lärare [är] tveklöst ledare i klassrummet. De skapar struktur och röd tråd i arbetet och de kan tydliggöra för eleverna både vilka mål man arbetar mot, och vilka ansträngningar som krävs för att nå målen. Framgångsrika lärare motiverar också eleverna, genom att ha höga förväntningar på dem och samtidigt koppla undervisningen till elevernas erfarenheter. Resultatet blir en undervisningsmiljö som stödjer och strukturerar elevens lärande. En miljö där läraren leder eleven i kunskapsutvecklingen, gör eleven delaktig och utmanar och stimulerar genom att variera undervisningen och sätta mål och förväntningar lite bortom elevens kunskapshorisont."


I rapporten om granskningen 2011 skriver Skolinspektionen att "det finns lärare som inte förväntar sig någon drivkraft hos eleverna" och framhåller att det får allvarliga konsekvenser för elevernas resultat. 

Jag tycker nog att vi har ett gott stöd för vår roll som elevernas arbetsledare. Sedan är det en annan sak att eleverna utmanar vårt ledarskap - det ligger ju liksom i sakens natur. Det är tröttsamt och sliter hårt på lärarna. Därför är det också så himla viktigt att lärarna själva har en bra miljö, med stöttande kollegor och skolledning. I annat fall får de svårt att orka med jobbet.

onsdag 22 maj 2013

Tack, alla ni som kom till Borlänge och "ska man serva så?"

En del av er hade verkligen åkt långväga - 25 mil enkel väg - för att vara med. Först hade ni jobbat med eleverna hela dagen, sedan reste ni långt för att lyssna på en föreläsning - imponerande! Tack till er alla för en trevlig kväll och tack för alla vänliga utvärderingar!

En fråga kom upp med anledning av det där med att inte låta elever slösa bort dyrbar provtid på att gå och leta efter sudd och penna. Naturligtvis kan man se på situationen ur olika perspektiv och det finns inget rätt eller fel. Det viktiga tror jag är att försöka tänka sig in i hur eleven uppfattar ens ståndpunkt. Om man skickar iväg en elev att leta upp ett sudd för att han ska kunna göra sitt prov och säger att eleven inte får komma tillbaka utan sudd, begriper naturligtvis eleven vad det är läraren vill att han ska lära sig. Men jag tror också att man får räkna med att eleven tycker att läraren är hård. Om det dessutom tar tid innan eleven får tag på ett sudd så att minuterna rinner iväg, finns det risk att eleven kommer att tycka att läraren är taskig som inte bryr sig om att han slösar bort dyrbar tid. Det kommer också en del av de andra eleverna i klassen att tycka, eftersom de har sin främsta lojalitet med kamraten.

Om läraren gör tvärt om och säger ifrån att han inte vill veta av att någon dyrbar provtid slösas bort på att leta efter borttappade suddgummin och inte heller att elever sitter och stör sina provskrivande kompisar genom att låna, får eleverna ett tydligt budskap om hur viktigt arbetet är. Eleverna lär sig att läraren är angelägen om att de ska lyckas och uppfattar läraren som hygglig. Att läraren tycker att de ska ta med sig sudd till ett prov begriper de också med den här policyn. Och skulle man misstänka att de inte fattar, kan man bara säga det: "Jag vill att ni ska ta med er ett suddgummi, begriper ni väl! Men när ni nu inte har det och vi har så här viktiga saker för oss, ska ni låna av mig, inte av kompisar. Ingen får störas mitt i ett prov!"

Så tycker jag, men jag välkomnar inlägg med andra åsikter!


onsdag 15 maj 2013

Fostran, ledning, hjälp, råd - och "jag vill att du tar ner dina fötter!"

Tack, alla ni som kom till föreläsningen i Stockholm på tisdagskvällen! Jätteroligt att träffa er alla! Och tack för alla vänliga kommentarer i utvärderingarna! Jag lägger dem i mitt hjärta.

Vi diskuterade det lite besvärliga ordet fostran och en av er sa att det är svårt att återge ett ord dess neutrala eller positiva betydelse när det en gång har blivit förknippat med något som uppfattats som negativt. Så är det förstås. Det svåra är att koppla ett nytt begrepp till de associationer man önskar. Leda, ledning och ledare är bra ersättningsord för fostra, fostran och fostrare, tycker jag själv.

Ett problem kan vara att det kan kännas pretentiöst att betrakta sig som ledare i skolan. Att fostra barn och ungdomar är däremot varje vuxens ansvar och därmed mindre anspråksfullt och lättare att använda. Jag fick ett så trevligt exempel på det igår när jag satt på bussen på väg till Tyresö: en ung kille la upp fötterna med skor på på sätet mittemot, varvid en dam som satt på andra sidan mittgången bad honom att ta ner dem med motiveringen att han smutsade ner. Han tog omedelbart ner sina fötter, enkelt och utan kommentar. Precis så ska det gå till - föredömligt!

Jag tror att det är viktigt att alla skolans personalkategorier känner sig inkluderade eftersom alla måste kunna hjälpas åt med ledningen/fostran av eleverna. Om alla ska känna sig tilltalade, får vi inte krångla till det hela mer än vad som är absolut nödvändigt.

Som jag sa i föreläsningen tror jag däremot att ordet värdegrundsarbete har varit olyckligt på grund av att det varken säger vad det handlar om eller vem det är som ska utföra det arbetet. Någon värdegrundsarbetare finns ju inte.Dessutom låter det som om det vore något särskilt arbete, något som ligger utanför det övriga, vanliga arbetet. Så har det ju också blivit: Skolinspektionen konstaterar gång på gång att det är ett problem att värdegrundsarbetet inte har någon koppling till den vardag som eleverna lever i. Dvs. att någon fostran inte märks, ur elevernas perspektiv.

Nästa föreläsning i Stockholm blir den 3 september och i vecka 43.



lördag 9 februari 2013

Lärare måste få fostra om undervisningen ska fungera

I mitt jobb som handledare händer det ofta att lärare ber mig om råd om hur de ska nå fram till elever som inte vill låta sig fostras. Det brukar handla om att elever stör undervisningen genom sitt beteende eller provocerar läraren: kommer för sent, pratar rätt ut, ropar kommentarer kors och tvärs, spelar upp ljud på datorn eller sitter med fötterna upplagda på bordet.

När jag då svarar att du som lärare måste visa att det är du som leder genom att säga ifrån när eleverna uppför sig illa kan jag få höra att det inte är "tillåtet" att påtala negativt uppförande. Lärarna berättar att det på deras skola finns en uppfattning som går ut på att det skadar elevernas självkänsla att bli tillrättavisade och att man har kommit överens om att inget säga när eleverna uppför sig illa.

I själva verket är det tvärtom: fostran gynnar elevernas utveckling mot mognad och ansvarstagande och brist på fostran konserverar ett ansvarslöst uppförande. För detta finns det ett alldeles överväldigande stöd i forskning. Den lärare som känner sig bakbunden av sådana överenskommelser kan alltså tryggt börja bryta mot dem.

Och det är just därför som eleverna enligt skollagen och FN:s konvention om omyndigas rättigheter har rätt till fostran. Allt annat är ett svek mot eleverna. Det är också ett svek mot lärarna, vars undervisning naturligtvis inte kan fungera, om läraren inte får säga ifrån mot störningar och provokationer. Så stå på dig! brukar vara mitt svar. Säg ifrån när eleverna försöker sabotera din lektion! Och gör det med kärlek och omsorg!

fredag 11 januari 2013

Skolstartsångest? Både för lärare och elever ...

"Numera får jag alltid ångest när ett lov närmar sig sitt slut", sa en erfaren lärarkollega som jag träffade på nyår. Hon berättade att hon i början av sin lärarbana inte hade känt så, men att hon nu, efter många år i yrket, gick omkring med en obehagskänsla de sista lediga dagarna och att hon inte blev av med den innan skolan hade kommit igång igen och hon kände att hon hade kontroll.

Jag frågade vad det var hon var rädd att inte ha kontroll över - hon kunde ju sitt yrke så väl vid det här laget. Hon svarade att det inte var undervisningen hon oroade sig för utan det psykosociala. Hon bekymrade sig ständigt över relationerna i skolan och tyckte att ansvaret var tungt. "Alltid har jag någon elev som jag ser att de är elaka mot", förklarade hon "och hela tiden måste jag hålla på med det". "Lyckliga dina elever då" svarade jag "eftersom du i alla fall ser det och håller på med det".

När det är skollov brukar jag också få mail från elever från olika håll i Sverige som berättar att de har skolstartsångest av samma anledning som min lärarkollega. Dock brukar skillnaden vara att ingen ser att de är utsatta och att de inte förväntar sig någon hjälp. I år fick jag också ett mail från en f.d. elev som gick ut skolan för länge sedan. Hon skrev om hur mobbningen hon blev offer för fortfarande påverkade henne:
Något som jag insett är att spåren efter åren i skolan aldrig försvinner, man har det i sig hela tiden. Jag är hyperkänslig för minsta negativa antydan och kommer nog aldrig att klara av att jobba heltid eftersom så mycket av min kraft går åt till att vara på min vakt. Tänk, om de insåg det, de där människorna som sa fula saker och betedde sig illa när man gick i skolan, att de förstör en människas liv för alltid!
Att hon var utsatt såg inte heller jag. Hon var min elev i franska när jag var ny som lärare och ännu inte hade förstått vilket stort problem vi hade med mobbning på skolan där jag arbetade. Det tar några år för en som lärare att lära sig allt som ingår i jobbet och därför kan det bli som för min erfarna lärarkollega - liksom för mig själv: det är först när man har arbetat länge i yrket som man verkligen inser hur stort ens ansvar är. 

Därför är det så viktigt att vi som lärare inte arbetar ensamma. Vi behöver varandras stöd - för elevernas skull!