söndag 9 december 2012

Fostran i praktiken. Läraren Ingrid berättar om sin IN-etta.

Få saker gör mig så glad som när en lärare hör av sig och berättar om förändringar i praktiken som har lett till förbättrade förutsättningar för undervisning. Så här skriver Ingrid Lindquist, lärare i svenska och matematik på Lindholmens Gymnasium (som har samtyckt till publicering här) i ett e-brev:
Hej Eva!

Tack för en bra och inspirerande föreläsning igår! Jag är ganska trött på att undervisa industrielever, men igår blev jag inspirerad och kände hopp och lust igen =)

Idag har jag haft mattelektion med de 17 eleverna i IN-ettan. Det är en stökig klass där många har svårt att få något gjort, även om jag har haft värre klasser.

Jag började med att sätta alla bänkar som inte behövdes längst bak och stapla de överblivna stolarna. Så la jag ut elevernas pärmar och skrivhäften på lämpliga platser som "namnlappar". Jag skrev lektionens dagordning på tavlan samt en första uppgift (som jag gömde bakom vita duken). Jag tog emot eleverna utanför klassrummet och sa att vi skulle öva på att gå in en och en i klassrummet, tysta, och att jag hade bestämt var de skulle sitta. Det gick ganska bra och eleverna var uppmärksamma på mig när jag ställde mig framför dem.

Jag hade delat ut den text som Abbe skrivit och som ligger på din hemsida. Eleverna fick börja med att läsa den och reflektera kort kring situationen i vår klass skriftligt (de flesta såg liknande problem hos oss och ville att lärarna skulle vara strängare). I morgon, när eleverna är i verkstan hela dagen, ska jag försöka ha enskilda samtal med dem.

Jag var hela tiden uppmärksam och det blev många "Jag vill inte att du har mobilen framme under lektionen", "Jag accepterar inte att ni ropar till varandra tvärs över klassrummet", "Jag skulle vilja att du stänger av datorn", "Jag vill att du kommer i tid till lektionen" och "Jag vill inte att ni pratar flera samtidigt - räck upp handen i stället!"

Precis som du sa fungerade det mestadels väldigt bra. När lektionen var slut var jag pigg och glad. Vilken skön känsla! Jag som brukar vara utmattad och inte sällan grinig när lektionen är slut...

Jag vill tacka dig för alla goda råd, och jag lovar att jag fortsätter läsa boken och jobba med ledningen och ordningen. Jag ska göra mitt bästa för att inte bli feg och lat för både min och elevernas skull.

Vänliga hälsningar

Ingrid Lindquist
Lärare i svenska och matematik
Industritekniska programmet
Lindholmens Tekniska Gymnasium

3 kommentarer:

  1. Ja, men det var ju det här jag visste! Helt underbar läsning - fortsätt berätta. Jag vill höra mer!

    Tankarna om fostran är också viktiga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ofta så att lärare hör av sig och berättar saker som jag tycker är av allmänt intresse. Som lärare blir man ju stärkt av att höra att man inte är ensam med sitt kämpande.

      Radera
  2. Att läsa en blogg med andras kommentarer känns också mer privat och vardagligt än att läsa det hela mer affärsmässigt på en hemsida, så kör på bara!

    SvaraRadera