Författaren och krönikören Alex Schulman skriver i Dagens Nyheter (den 2 december 2025) om sin förtvivlan över att som förälder inte kunna hjälpa ett barn med läxläsning. Han berättar om en kväll då dottern vill få hjälp av pappa inför ett prov i fysik. Han ber henne ta fram boken, som inte finns, eftersom allt sedan länge ligger "på nätet", vilket är powerpointbilder från lektionerna och instuderingsfrågor. Tillsammans tittar pappa och dotter på datorskärmen där formler för gravitation och acceleration visas.
Problemet är bara att pappa Schulman, liksom oändligt många andra pappor och mammor, inte längre är särskilt bekant med dessa formler. Och eftersom ingen lärobok finns, existerar det heller ingen resonerande text kring det som ska läras. Schulman beskriver sin hjälplöshet och sin känsla av att ha svikit sin dotter när de måste ge upp. Han frågar sig om inte det här sättet att bedriva undervisning är orättvist mot barnen och undrar om det inte är ett demokratiproblem.
Naturligtvis är detta sätt att undervisa djupt orättvist mot våra barn. Det är inte meningen att elevers möjligheter att lyckas i skolan ska hänga på föräldrars möjligheter att hjälpa till. Alla med inflytande över skolan måste inse att läroböcker är nödvändiga därför att det är i dem som kunskapsinnehållet presenteras och förklaras. I läroböcker förs sammanhängande resonemang motsvarande det som en skicklig lärare för med sina elever i klassrummet kring det som ska läras.
Forskning visar också att elever lär sig bäst när de får delta i samtal kring det de ska lära sig. Det är en process som kräver kunnande, eftertanke och planering av läraren och som stöds av texten i läroboken. Powerpointbilder kan vara ett stöd, men de ersätter inte läromedlet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar